Henrik har tjatat ett tag nu men jag måste säga att jag inte har fastnat på samma sätt. Jag har gillat låtarna och hela grejen, det är äkta jävla musik och Jamaika verkar ha en liknande roll i Danmarks ytterkantsområden som Cherrie har här. Även om han på albumdebuten Nordsiden (släppt på det nya årets första dag) inte riktigt når upp till hennes nivå, så täcks det som saknas i musikalisk nyfikenhet och raffinerat låtskrivande ofta upp av en känslomässig råstyrka.

Det här är hyfsat konventionell RnB, men jag tror inte att Jamaika gjort en enda kärlekslåt. Snarare står han helt ensam i natten, med minnen av de som gått bort och de brott han begått, och förlitar sig på ett närmast gammaltestamentligt vemod som bärs fram av aukustiska gitarrer och djupa trap-ljudbilder. Med detta sagt känns gästrapparna särskilt välkomna, det är i deras sällskap som Jamaika skiner starkast. Den sex minuter långa Op med Benny Jamz och MellemFingaMuzik är den låt som jag verkligen fastnar för här. Tillsammans gör de något av den mest intressanta musiken i Europa för tillfället. Och med Nordsiden tar Jamaika plats i den danska eliten på riktigt.