Från Harlem till Landskrona via Rinkeby

Visst gör Exclusive Game ett helt OK arbete med att förse de senaste rapstjärnorna såväl som övervintrade Harlem-legender med remixade Louis Vutton- och MCM-kreationer, men det är glädjande att se en stegvis comeback från mannen som uppfann skiten; från insiktsfulla intervjuer de senaste åren, till nya kontroverser, och nyheterna om ett officiellt samarbete med Gucci i dagarna.

Dapper Dan är en av universumets mest inspirerande gestalter, men Sverige har av tradition svårt att ta till sig den här lite mer bräkiga, obekymrade, larger-than-life-stilen. Kolla på hur Gucci Song från Michel Dida, trots stabila gästinsatser (förutom Aki – vad gör karln?), faller platt till marken. Kanske för att all musik på RMH, förutom Cherrie, påminner om konstskoleprojekt, likt den mesta *host* nyskapande rap-musiken i Sverige. Kanske för att man vanligtvis klär sig mer nertonat och färglöst här än i andra världsdelar, hiphop-scenen inget undantag. Den kreativa appropriering som Dapper Dan representerar, den djärva metoden vinner inget gensvar bland hundra äkta skallar som alla är vana att utan finess och fantasi följa allt vad USA gör.

Men kanske håller allt på att förändras? Utan att glömma Doggelito, Infinite Mass, Hammerhill Click och andra som åtminstone hade vettet att kopiera västkusten på ett kreativt sätt, så ser vi fler ljusglimtar idag. Dels de som reppar skandinaviska märken stenhårt. Från de enorma dunjackor från Fjällräven som dök upp överallt för några år sedan, till att man idag använder det klassiska märkets vandra-i-fjäll-byxor till att vakta torget. Enbart franska rappares lojalitet till sin krokodil kan mäta sig med den symboliska styrkan i att räven nu vaktar landets förorter (och ja, det finns föregångare – kolla bandanan), och detta tillsammans med en hel symfoni av Haglöfs, Helly Hansen och Peak Performance. Dags nu för Tretorn, Norröna, Klättermusen och andra nordiska hjältar att kliva ut från dimmorna (glöm inte den finska björnen).

Dels ser vi mer high fashion-märken överallt. Var det någon mer än Gubb som kickade Versace förut? Nu behöver man inte vänta länge innan man ser nån kid strutta förbi i Gucci, Louis Vutton, Moncler eller Armani. Mycket är såklart piratkopior, men för allt fler ungdomar i Sverige är det rimligt att välja the real deal och lägga några tusen på en keps och en dealer bag från Gucci, när den där miljonen som jämnåriga från medelklassen lägger på en bostadsrätt saknas. Det är en rationell investering i statussymboler, när en oklar framtid tvingar en att bo kvar hemma. Ingenstans har denna våg rullat fram så våldsamt som i Rinkeby, med 24k, Bynblock, Ghetto Superstars-rörelsen… dit Jaffar säger att folk kommer bara för att imitera deras klädstil, och där Yasin drömmer om att “motbevisa alla, sprida mina vingar som Armani-loggan på min bralla“.

Men är det inte den smutsiga södern som i slutändan håller flaggan högst i genren kulturell appropriering done right? Kolla in Emilush, tio år efter att han fick hela Landskrona att hata polisen så är han really, really out there, samarbetar med Maskinisten, The Outlawz, Necro och BG Knocc Out, gör Landskrona Bois-låten – och syr om Louis Vutton-väskor till hockeymasker och hundhalsband. Musiken låter skit, men driften: högsta betyg.

Malmö New Wave presenterar BAI NITE

Ibland (ganska ofta) önskar jag att hiphop var en stat, som förutom att betala ut generösa pensioner så att legender slapp förnedra sig, även skulle bedrev en hel del repressiv verksamhet. Till exempel skulle det upprättas en svartlista på uttjatade låtar, och en kulturpolis skulle se till att de inte spelades på lokal. Mer eller mindre hundra procent av Malmös hiphop-DJ:s skulle sitta inne.

Vad jag vill ha sagt är att Malmös hiphop-klubbar har varit jävligt zzzzzz jävligt länge och att detta är ett välbehövligt iniativ.

Bai Nite är ett nystartat koncept skapat av Malmö New Wave kollektivet tillsammans med Moriskan. Tanken med kvällen är ett event som är mer än bara en utekväll på en klubb. Fokuset ligger på bra liveartister, mycket från Malmö men också gäster från andra delar av Skandinavien.

Malmö New Wave, med Sveriges drottning Cherrie AKA landets bästa rappare, och lokala hjältarna Guleed, Adam Aden, Ozzy; har sett dem live och de är guld. Från andra sidan sundet plockar de med Icekiid, och det är ett extremt viktigt move. De riktiga måste ta över. Enda regnmolnet är att allt detta ska vara på Moriskan, stadens skitställe nummer ett. Dock finns det inte några rimliga alternativ längre (RIP Tangopalatset).

Just det, kom ihåg varannan vatten denna kväll, så ni pallar åka upp till Göteborg och ge nazzarna ett helvete dagen efter!

Kartellen krossar deras fattiga egon

Masse lägger det bästa svenska fake trap-beatet nånsin. Sebbe beskriver sin musik som “Malexander i stereon“. Allt är nattsvart och låten uppmanar dig att jobba, jobba, jobba.

Man kan säga mycket om Kartellen, men inte nåt annat än att de släppte klassisker. Deras kanske viktigaste insats: hur de satte ner foten mot Petter och Snook-musiken, bara “klättrade upp på toppen och kastade ner dom“, och gjorde förortsperspektivet till standard. Läste ett utdrag ur Leo “Kinesen” Carmonas bok och beställde den direkt. Idag plockar jag ut den från postlådan. Det känns stort.

Beroende och missbruk

Har börjat plugga igen, efter två års nattjobb på behandlingshem. En av kurserna handlar om kriminalitet och missbruk, och redan i början av den första kursboken hittar jag enormt intressanta stycken om hur missbruk kan och bör jämföras med kroniska sjukdomar som diabetes och astma, och hur belöningssystemet i hjärnan funkar och vad det betyder för att sluta knarka, bredvid poetiska rader kring spritens och vinets natur av Bellman och Omar Khayyam.

Men, vad jag verkligen fastnar för och vill dela med er här är de allmänt vedertanga (eller iaf av American Psychiatric Associations i sin standardmanual för diagnoser inom psykiatrin, DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders) antagna) definitionerna av beroende och missbruk.

Beroende (enligt DSM IV) – om minst tre av följande kriterier uppfylls under en och samma tolvmånadersperiod:

1. Ökad tolerans – behov av påtagligt ökad mängd p g a påtagligt minskad effekt.
2. Abstinens – karakteristiska abstinenssymptom eller återställare.
3. Använder t ex alkohol i större mängd eller under längre tid än vad som avsågs.
4. Varaktig önskan eller misslyckade försök att begränsa eller kontrollera bruket.
5. Mycket tid ägnas åt att få tag på t ex alkohol, använda alkohol eller hämta sig från effekten.
6. Viktiga aktiviteter – på jobbet och fritiden, sociala aktiviteter etc, överges eller minskas på grund av bruket.
7. Bruket av ex alkohol fortsätter trots att man vet att fysiska eller psykiska besvär förvärras.

Missbruk (enligt DSM IV) – om minst ett av följande kriterier uppfylls under en och samma tolvmånadersperiod:

1. Upprepat bruk som leder till att individen misslyckas med att fullgöra sina skyldigheter på arbetet, i skolan eller i hemmet.
2. Upprepat bruk i situationer som medför betydande risk för fysisk skada ( t ex rattfylleri).
3. Upprepade problem med rättvisan då personen varit påverkad.
4. Fortsatt bruk trots ständiga eller återkommande problem av social eller mellanmänsklig natur orsakade eller förstärkta av berusning.

Tillsammans med Socialstyrelsens rekommendationer – att en konsumtion av över 10 standardglas i veckan kan utgöra ett riskbeteende, och att över 20 standardglas i veckan oftast är problematiskt – så är de här punkterna en väldigt bra utgångspunkt för att reflektera över ditt eget och andras drickande. Ingen gillar en moralist, och förändring kan bara komma från den egna personen, men som legenden Bumpy Knuckles uttryckte det på Twitter för ett tag sedan: “Friends don’t allow friends to ruin themselves. Say what it is and side step the anger that truth may cause. That’s Love.

Skillnaden mellan Lil Yee och dig

Nästan i förbigående nämner Lil Yee att han är annorlunda. Egentligen sjunger han, med en en helt okonstlad, sällsynt närvaro om skillnaden mellan hjärtat och hjärnan; “From the heart you move with aggression / In your mind you play it cool and keep you a weapon / One of the hardest things in life is to say no / Especially to family, we shared clothes“. Lika tydligt framträder skillnaden mellan Lil Yee och många andra unga rappare.

Och vi kan även här se skillnaden mellan rap och andra genrer. Ingen annanstans kan de som behöver det allra bäst breda ut sig med en sådan frihet. Följ inga trender. Följ inga ledare. Bygg din egen stil, bit för bit, och bygg din egen rörelse. Det har funkat sedan 70-talet i Bronx och det funkar 2017 i San Francisco.

Det är bara i rap det finns låtar som The Illest, en för genren typisk slags temalåt, en sedeslärande berättelse  som påminner om hur Inspectah Deck reflekterar kring pengar och hårt arbete och hur Nas och Mac Dre lakoniskt sammanfattar livets natur. Även om det inte är första gången man hör liknande tankar om människans dualitet uttryckas, så känns det nytt; när Lil Yee påpekar att om något väger tungt på ditt samvete, så är det fel beslut, att du bör tänka innan du pratar, då “words can cause collisions“, och att alla också i slutändan har rätt till sin egen åsikt.

Som extramaterial på den brasilianska rap-gruppen Racionais MC’s DVD Mil Trutas Mil Tretas finns en dokumentär om svart musik i Brasilien, med betoning på funken och hur den historiskt sett har organiserats från landets favelas och utåt. Hur James Brown och George Clinton översattes till lokala villkor, och hur vita skivbolagsdirektörer och lokalägare – precis som överallt annars – dikterade hur artisterna skulle se ut, hur de skulle spela och sjunga, vad de skulle sjunga om, vilka som tilläts i publiken, och hur profiten skulle fördelas. I en tillbakablick jämför en av denna rörelses DJ:s detta med dagens situation, och konstaterar att även om en del har blivit sämre så har vi kommit långt, och understryker att det finns något värdefullt med dagens musik. Han beskriver rap som en mer direkt uttrycksform, vilket vi kan vi se sedan Run DMC förkastade disco-kulturens yviga scenkläder till förmån för en hårdare gatustil, och på köpet, ett mer okonstlat och vardagsnära sätt att rappa på.

De var kanske inte de första, och långt ifrån de sista i denna kulturella och ekonomiska kamp, som på bekostnad av musikindustrins krav ska bereda plats åt all den kreativitet och kulturella särart som finns i de kvarter där rappare har växt upp i – från Bronx till Harlem till södra Los Angeles och vidare mot Houston och Atlanta och västra delarna av Stockholm, som ska låta dem uttrycka sig fritt, klä sig hur fan de vill, och skapa oförglömlig musik. Kampen har varit lång och den har varit hård. Det minsta vi nu kan göra är att ta en minut och reflektera över detta, det allra viktigaste i rap, och tacka alla de som kom före och tog fighten. Och tack, Lil Yee, för årets bästa låt. Fortsätt göra dig.

Cocaina

Han sa pass, trött på vita stränder i december / Sliriga livslinjer skrivna i slitna händer / Stadens periferi, skriet i dina gränder / Jag vill vara där när skiten händer“. Bra att Stor påminner oss vem som är Sveriges tightaste textförfattare.

Bra även att ALN påminner oss om att det inte heller behöver vara så komplicerat; kör en hook som sätter sig, bjud  in Karim och Mwuana, se till att ha årets beat från Von Haartman. Från talangfyllda Rågsvedskollektivet All Green, som för övrigt öppnade 2017 med det här monstret från Patryk (jepp, tredje versen!).

Karim Alger – Benzema Remix f. Mala

Progressivt och föredömligt på flera sätt.

1. Benzema är en låt som växer på en, och en gästvers från Mala ger den ännu mer liv. Säg ett svenskt samarbete med en utländsk artist som gör sig mer till sin rätt. Jag väntar.

2. Karim har framförallt gjort sig känd för ett långvarigt och beundransvärt engagemang för fitted caps nerdragna mycket lågt i pannan. Här ser vi dock att han tagit det logiska steget med en uppblaffad krokodil från Lacoste. Oui, mon frère, en elegant seneuropeisk stilövergång if I ever saw one.

3. Även om det här inte dras fram de riktigt, riktigt stora kanonerna, så blir det betagande flygfoton från Paris miljonprogram och skön vardagsglamor. Och hon fotbollsspelaren >> vilken jävla video vixen som jag sett.

4. Efter att Kalash Kriminel kört över Mina händer-beatet så är det bara rätt att Karim Alger belönas en remix-video ett annat stort franskt namn. Dags för kollegorna att följa hans exempel; fort Ivory, ner till Ufo 361 och Gzuz i Deutschland och hooka dem med Kleerups kran.