Maniac FC och Husalahs fortsatta stilbildande

Nej, pratar inte om den där bosniska supportergruppen. Maniac FC är inte ens ett lag utan ett klädesmärke, som råkar samarbeta med Husalah, en av våra absoluta favoritrappare (som däremot vet är “fast and aggressive” som spelare för division 4-laget East Bay Stompers FC, och gör mål regelbundet).

Missade att köpa samarbetet mellan Husalah och So Fresh (på bilden nedan) och glömde dessutom att investera i Cookies hyllning till The Jacka, så det är dags nu. Måste ha den här. Och en del annat från Maniac FC:s webshop.

Paul Collections

Jag vet. Du sitter klistrad vid skärmen och lär dig mer om skor, kläder och klockor. Kanske intresserar du dig till och med för leksaker och serietidningar. Inköpen sker kräset, och din samling och kunskap växer. Det handlar om stil, om estetik, om subkulturer. Skit samma.

Det spelar ingen roll, bara lägg ner. Du kommer ändå aldrig bli lika tung som Paul Collections.

Arnold, skogsvandraren, varvsarbetaren

Tre texter innan man åker upp (eller ner) till Göteborg och ger nazzarna ett helvete 30/9 (länk till Facebook-event):

Paul Mason uppmanar till liberalt motstånd i The Guardian.

Linn Spross lyfter fram Arnold Schwarznegers kritik av sin egen president och kålsuparteorin, och hans avfärdande av högerextrema som förlorare och ynkryggar;

Sist men inte minst, ett något äldre men ständigt akutellt inlägg från Daniel Wiklander, en av landets skarpaste politiska skribenter; om bl.a. Ernst Jünger och August Landmesser, varvsarbetaren som vägrade göra Hitlerhälsning vid sjösättningen av skolfartyget Horst Wessel.

“Skogsvandraren är ett ideal för att behålla fattningen när världen omkring rasar samman, eller fryser till is. Det utgår från individen, men som Jünger påpekar tidigt i texten är det inte tal om en utvald elit – även om skogs­vandrarnas antal alltid kommer att vara litet – utan det är en potential som kan väckas i alla män­niskor.

(…)

Hemmets trygghet garanteras i själva verket ytterst av fadern som, flankerad av sina söner, möter angriparen på tröskeln med yxa i hand. Så var det i det gamla Island, och där hade också de utrensningar som så enkelt kunde genomföras i miljonstaden Berlin 1933 varit omöjliga, menar Jünger.

Det är denna mentalitet som skogsvandraren förkroppsligar i det ögonblick saker ställs på sin spets – detta som är själva innebörden i ¡No pasaran!, de spanska socialisternas slagord under inbördeskriget, och de brittiska antifascisternas vid slaget om Cable Street. Eller i den fullkomligt uppslukande hängivenhet med vilken Runebergs klent begåvade men desto plikttrognare soldatrekryt Sven Dufva utförde general Sandels order: Släpp ingen djävul över bron!”

Tysk rap

Som inte bara är (mer eller mindre ofrivillig) humor eller av rent dokumentärt intresse, men tysk rap som faktiskt är bra musik. Först bör man nämna UFO 361 med den klockrena Ich bin ein Berliner, och Gzuz som har flera helt ok låtar, samt självfallet deras gemensamma, hyfsat nysläppta Für die Gang. Bäst av allt gillar jag kollegan LX kompromisslösa NMT, där den tyska barskheten kommer helt till sin rätt – enligt mig för första gången i den här genren.