Tagged: antifa Toggle Comment Threads | Keyboard Shortcuts

  • Lars 17:15 on 2017-10-01 Permalink | Reply
    Tags: antifa, redneck revolt, rednecks   

    Houston: rednecks i rörelse 

    I den här soppan av hånleende grodor, hysteriska liberaler och Tredje Världen-medborgare som utgör USA efter Trump-segern har en grupp fångat mitt intresse. Samtidigt som de hela tiden går mot tidsandan gör Redneck Revolt precis det som stunden kräver.


    I ett land som hela tiden är mer uppdelat, kulturellt, ekonomiskt, ideologiskt, och etniskt, så väger Stuart Halls ord tungt, om att “race is the modality in which class is lived”, att man alltså främst upplever klassamhället som effekter av diskriminering och hudfärgsprivilegier. I bostadsområden och tv-kanaler som fortfarande i mycket är uppdelade efter härkomst så blir det helt enkelt att man tänker så. Här blir även den vita arbetarklassen rasifierad – och har alltid blivit det, som dumma svenskar, försupna irländare, korkade polacker, eller som vanlig white trash. Däremot talar den officiella berättelsen i USA, som media, politiker och till synes oppositionella aktivister som i en loop upprepar, mer sällan om bakomliggande ekonomiska strukturer och mekanismer.

    Houston is also a city with a long history of white supremacy since its inception. It is one of America’s most segregated cities. There are well over a hundred languages spoken in Houston homes. Houston is the home to the first private prison, meant to house immigrant detainees, a model which replicated across Texas, the nation, and whole prison industry. (…) We were all safe as the storm passed, and although there were scares and close calls, the storm managed to mostly spare the local from impact. We were in constant contact as the storm came, making sure each other were safe.

    Även geografiskt är USA närmast delat i två. Men det handlar mer om en motsättning mellan kuststädernas eliter och de som förut levt av landet och sedan sökt sig till rostbältet, de som förklarats överflödiga av den moderna kapitalismen, än om en gammal nord-sydlig kvarleva från amerikanska inbördeskriget. Inte för inte dedikerade Jim Goad sin bok Redneck Manifesto till “everywhere between New York and Los Angeles”.

    Det är där Redneck Revolt presenterar en annan berättelse om dagens USA. Deras erfarenheter säger att idén om “white supremacy” (en vitmaktrörelse, på ren svenska!) enbart tjänar den ekonomiska elitens intressen, medan arbetarklassen används som dess stormtrupper och kanonmat. Till skillnad från Goad, som efter sin frätande kritik av det amerikanska klassamhället alltmer började affirmera dess splittrande politik, så vänder Redneck Revolt genom sin verksamhet både vit nationalism och liberal identitetspolitik på huvudet. Istället organiserar man utifrån de strukturer och identiteter som nu finns i den vita arbetarklassen, för att sedan direkt börja överskrida dem genom sin verksamhet.

    Arbetet sker på två fronter samtidigt. Dels inåt mot den vita arbetarklassen, genom att befinna sig och verka där klassen faktiskt befinner sig (på grillfester, marknader, vapenmässor, osv.), genom att särskilt inrikta sig på radikaliserade patrioter och krigsveteraner, genom att lära ut sin gemensamma historia och envist och pedagogiskt visa på riktigheten i sin politik. Dels utåt mot grupper som organiserar andra delar av arbetarklassen, genom att tillsammans tillgodose materiella behov och dela på både resurser och kamper. Man dyker upp beväpnade vid demonstrationer för att skydda dem från fascistiska angrepp, man ordnar matkooperativ för arbetslösa och hjälper till att samla in pengar så att svarta grupper mot polisvåld kan köpa vapen. Bland annat. Så bygger man långsamt upp ett förtroende som en grupp att lita på när det smäller. Det gjorde i Houston i slutet av augusti när orkanen Harvey drog fram, och där var legendariske rapparen Trae tha Truth inte ensam när det kom till räddningsarbete på DIY-manér.

    Before we were able to leave our houses, we had begun gathering contacts from inside and outside of town, and consolidating local efforts between groups on social media. Members of Redneck Revolt made a Facebook group that is sympathetic to our politics and contained most of Houston’s heavy lifters in terms of organizers, and that continues to be pretty effective as a center for information with quality control. We tried our best to network rescue efforts early on as well, sometimes with people we did not know, in order to circulate information, as all emergency lines were busy.

    Redneck Revolts inspirerande rapport från Houston är ett exempel på det undersökande och alliansbyggande som olika grupper ofta ägnar sig åt vid katastrofer eller kriser. Men enligt min erfarenhet så finns det ingen anledning att sitta och vänta. Krisen är permanent och sociala katastrofer är den bensin som får kapitalismen att rulla fram. Börja bygg nu.

    Att genom gräsrotsaktivism bryta sociala barriärer och koppla samman olika delar av arbetarklassens kamper kan vara den enskilt viktigaste politiska uppgiften i dagens USA. Rednecks Revolts blandning av en öppet organiserad militans och en omhändertagande politik är föredömlig, och visar vägen framåt även för oss i Sverige. Genom sådana här berättelser fräts maktens bild av samhället långsamt sönder, och vi förändrar långsamt bilden av vad som händer, vilka vi är, och vart vi ska.

    At this point, we were deepening our bonds as a local branch, and forming stronger relationships with friends and sympathizers of the organization. We were also deepening our new friendship with Eduardo. We started out helping his childhood friends and their families, mostly black and brown folks in this area, as a part of a multi-generational effort. (…) Our intention from the moment we knew we would be doing relief work was that we could not afford to rebuild the same world that produced this situation. We are committed to rebuilding a Houston that fights back.

     
  • Lars 09:23 on 2017-09-29 Permalink | Reply
    Tags: antifa, bergsjön, , hisingen, personligt   

    Göteborg är personligt 

    Jag är från västkusten, och här älskar vi friheten. Så har det alltid varit, ändå nere från Helsingborg, där morsan till slut flydde från den religiösa psykosen i hennes familj, och tog sig över Hallandsåsen, förbi sjöarna i Småland, där hennes bror fann lugnet bland fiskar och fåglar, vidare mot skogarna kring Borås och farsans rötter, från där folk jobbade hårt och festade hårt. Fattiga bönder som skulle ha sin del av folkhemmet.

    Nu är vi här. Mitt i denna törst efter frihet och ett bättre liv hittar vi Göteborg. I Varberg var det mitt enda mål, att dela en lägenhet där med polarna efter gymnasiet. Det gick inte enligt planen, men efter ett tag hamnade jag i Bergsjön och senare på Hisingen. Säger du Göteborg så tänker jag på regnet, på den mäktiga utsikten från Ramberget, på ledsna dagar och nätter, misär och ångest, självkänsla i botten, ensamma resor på bussen och vagnen, att torka bajs och röka bong varje dag, jag tänker på världens bästa arbetskamrater, tjack och svamp och GHB och LSD, spela fotboll med kids på gården, bemanningsföretag, telefonen ringer och Pär har hängt sig, jag tänker på Nico och Damir, Mats och Gika, Olle, Rafaela, Johan från Norrland, Kville Biljard, Markus och Majorna-folket, Jens och Anders och tokarna från Kinna. Jag tänker på Gubb och Hammerhill Click, Black Ghost och Roffe Ruff, GRK och Gyllene Flottan. Inget blir som man tänkt sig, en del gick åt helvete, allt är bättre idag.

    När vi mäter oss mot nazisterna, och andra frihetshatare, på gatan så tar jag allt det här med mig. Många kamrater står jämte mig, utan rädsla eller tvekan, för “innnanför bröstkorgen” kommer det här banka hårt: de som har gått före oss, och vännerna som har försvunnit. När vardagen och samtiden fuckar med en, och bitterheten och dekadensen lockar, så stannar vi upp och lyssnar. De manar oss framåt.

     
  • Lars 09:55 on 2017-09-26 Permalink | Reply
    Tags: antifa,   

    Nazisterna har redan marscherat genom Göteborg 

    Nazisternas överraskande marsch genom Göteborg förra söndagen fick den kommande motdemonstrationen att ändra karaktär. När något redan har ägt rum – hur ska vi då peppa folk att stoppa det?

    Som gangstersonen och pulverentusiasten John F Kennedy insiktsfullt påpekade så har det kinesiska skriftspråket samma tecken för “kris” som för “möjlighet”. Efter förra helgens kalldusch kan vi lite mer nyktert analysera situationen, och konstatera att det här ger oss alla en möjlighet att tänka och planera för hur vi stoppar nazisterna – på riktigt, långsiktigt. Det bör mobiliseringen inför lördag också handla om.

    1. Alla som är organiserade på något sätt, politiskt eller kulturellt, bör fundera på hur man bäst arbetar mot högerextrema grupper och tendenser: hur man bemöter fördomar och arbetar kring värderingar, hur man ser på samhällsutvecklingen, men också hur man organiserar ett slags självförsvar. Vid demonstrationer och andra evenemang behövs ordentliga vakter, samordnade och utbildade inför olika scenarier. Samtidigt bör var och en lära sig att fysiskt försvara sig själva och sina kamrater.

    (Från slaget om Cable Street, den avgörande punkten i kampen mot inhemsk fascism, då East Londons arbetarklass stoppade Mosley och hans svartskjortor från att marschera genom stadsdelen.)

    2. Ett geografiskt baserat självförsvar behövs också. Alltsedan 30-talet har nazisternas strategi varit att växa sig starkare på gata efter gata, torg efter torg, med ett slags lågintensivt blitzkrieg som metod, där man samlas i flashmobs för att dela ut flygblad och provocera förbipasserande, för att sedan åberopa självförsvar när man äntligen kan ta till våld. De börjar med en kvart på ett torg i en liten håla, för att sedan arbeta sig upp mot någon timme i en mellanstor stad. Nu har de marscherat genom Stockholm och Göteborg.

    I Malmö bör vi vara förberedda om något liknande sker. Vi behöver strukturer så att vi snabbt kan vara på plats varsomhelst i staden, men också så att vi ännu snabbare kan vara på plats i våra kvarter, och där dra med mer folk. Målet för alla aktivister, det är att rödingar ska vara som fisken i vattnet. När vi rör på oss ska hela byggnader, innergårdar och affärer och barer och kaféer, strömma ut på gatorna och bemöta nazisternas närvaro. Det är grundläggande med goda relationer till sitt område, att man odlar starka band som individer, och är synliga som grupp varje dag i kvarteret. Sådana strukturer behövs i våra områden, men även på våra skolor och på våra arbetsplatser. Det är där vi hämtar styrkan för att vända utvecklingen.

    (Från manifestation med Young Patriots och Black Panthers, två legendariska gräsrotsorganisationer i 60-talets Chicago.)

    3. Det kan finnas en poäng i att kritisera polisen för att man daltar med nazister, att man inte vevar friskt med batongerna eller lagför dem så långt lagen sträcker sig, men polisen och politiker kommer inte ta hand om det här. Det ligger inte i deras natur. Utsikterna för vänstern är inte heller strålande, då det oavsett tillfälliga uppsving och medvind från journalister och kulturpersonligheter är uppenbart att vänstern har varit i ett förtvinande tillstånd ända sedan socialdemokratin kom till makten och började förvalta kapitalismen. Visst, en del gör bra grejer, så är det alltid, men vänstern växte fram som arbetarrörelsens politiska representation, och då arbetarrörelsen har blivit allt mer passiv och samhällsbevarande har vänstern bit för bit reducerats till en hobby som går i arv. Det är en rörelse som inte rör på sig speciellt mycket.

    Det är där vi befinner oss idag. Här vi hamnade. Nu bygger vi nya arbetarrörelser från grunden. Vi behöver nya mötesplatser, nya strukturer, nya gemenskaper, nya identiteter, nya mål och nya metoder. Det arbetet är redan igång. Bara en bred rörelse med djupa band utanför de traditionella vänstermiljöerna kan sätta bollen i rörelse, och efter ett tag vända utvecklingen. Vi snackar en rörelse som kan möta nazister och fascister på ett effektivt sätt, men som också strävar långsiktigt efter politisk makt. Det är dags att komma upp ur källarna, och ut från partilokalerna och högskolorna.

    30/9 är viktig, men ännu viktigare är hur vi fortsätter efter lördagen.

     
  • Lars 08:55 on 2017-08-25 Permalink | Reply
    Tags: antifa, arnold schwarzneger, august landmesser, ernst jünger   

    Arnold, skogsvandraren, varvsarbetaren 

    Tre texter innan man åker upp (eller ner) till Göteborg och ger nazzarna ett helvete 30/9 (länk till Facebook-event):

    Paul Mason uppmanar till liberalt motstånd i The Guardian.

    Linn Spross lyfter fram Arnold Schwarznegers kritik av sin egen president och kålsuparteorin, och hans avfärdande av högerextrema som förlorare och ynkryggar;

    Sist men inte minst, ett något äldre men ständigt akutellt inlägg från Daniel Wiklander, en av landets skarpaste politiska skribenter; om bl.a. Ernst Jünger och August Landmesser, varvsarbetaren som vägrade göra Hitlerhälsning vid sjösättningen av skolfartyget Horst Wessel.

    “Skogsvandraren är ett ideal för att behålla fattningen när världen omkring rasar samman, eller fryser till is. Det utgår från individen, men som Jünger påpekar tidigt i texten är det inte tal om en utvald elit – även om skogs­vandrarnas antal alltid kommer att vara litet – utan det är en potential som kan väckas i alla män­niskor.

    (…)

    Hemmets trygghet garanteras i själva verket ytterst av fadern som, flankerad av sina söner, möter angriparen på tröskeln med yxa i hand. Så var det i det gamla Island, och där hade också de utrensningar som så enkelt kunde genomföras i miljonstaden Berlin 1933 varit omöjliga, menar Jünger.

    Det är denna mentalitet som skogsvandraren förkroppsligar i det ögonblick saker ställs på sin spets – detta som är själva innebörden i ¡No pasaran!, de spanska socialisternas slagord under inbördeskriget, och de brittiska antifascisternas vid slaget om Cable Street. Eller i den fullkomligt uppslukande hängivenhet med vilken Runebergs klent begåvade men desto plikttrognare soldatrekryt Sven Dufva utförde general Sandels order: Släpp ingen djävul över bron!”

     
  • Lars 16:42 on 2017-08-17 Permalink | Reply
    Tags: antifa, charlottesville, waka flocka flame   

    Waka Flocka Flamethrower 

    “They shouldn’t have allowed it. They wouldn’t even allow Waka Flocka to come down. You wouldn’t let a rap artist come down, but you allow the Nazis? There’s something wrong with this picture,” Long said.

    http://www.theroot.com/interview-how-corey-long-fought-white-supremacy-with-f-1797831277

     
c
Compose new post
j
Next post/Next comment
k
Previous post/Previous comment
r
Reply
e
Edit
o
Show/Hide comments
t
Go to top
l
Go to login
h
Show/Hide help
shift + esc
Cancel