Sopranos på svenska

“Ingen Tony Montana, bara Tony i en Volvo…”

Att döma av trailers och intervjuer ser Sopranos-filmen – som utspelar sig i slutet av 60-talet med en tonårig Tony i huvudrollen, spelad av James Gandolfinis son Michael Gandolfini – ut att ha potential att inte vara ren hästskit.

Inför premiären frågar sig New York Times varför så många unga människor plöjer Sopranos under pandemin. Det är inte konstigt att man vänder sig till en av de mest älskade och kritikerrosade serierna någonsin när världen utanför ter sig osäker, men utöver detta så menar man att Sopranos-universumet på flera sätt var profetiskt och att en yngre generation idag kan spegla sig i den deprimerade Tony Sopranos frustrationer och tillkortakommanden. Ett psykologbesök i första avsnittet sätter tonen för resten av serien.

“It’s good to be in something from the ground floor,” he says. “I came too late for that, I know. But lately, I’m getting the feeling that I came in at the end. The best is over.” Melfi tells him that many Americans feel that way. Tony presses on: “I think about my father: He never reached the heights like me, but in a lot of ways he had it better. He had his people, they had their standards, they had their pride. Today, what do we got?”

Seriens skapare David Chase använde Cosa Nostra som en metafor för ett amerikanskt imperium i förfall. Om man i USA från millennieskiftet och framåt har sett en gammal samhällsordning vittra sönder, och den traditionella maffian med den, så kan vi i Sverige idag istället se konturerna av en maffiastruktur långsamt växa fram. 

Cosa Nostras framgångar kom från att man lyckades röra sig ut från den undre världen och infiltrera större delar av ekonomin. I artikeln citeras James B. Jacobs forskning – som jag själv har använt som historisk bakgrund för mina magisterarbeten om korruption och organiserad brottslighet i byggbranschen – om faktorerna bakom deras uppgång och fall. De förutsättningar i form av affärsmöjligheter och rekryter som till stor del försvunnit i USA till följd av ekonomiska, teknologiska och demografiska förändringar, finns nu istället i Sverige. Precis som i New York för hundra år sedan handlar det i Stockholm och Malmö idag om hur väl gatugäng med en stark lokal förankring (med skinnväst och motorcykel eller med skaljacka och moped) lyckas med att bygga upp en mer långsiktig organisationsstruktur och etablera sig inom arbetslivskriminalitet och ekonomisk brottslighet. Cosa Nostra gjorde sin lycka främst i hamnen, textilindustrin, fiskmarknaden och byggbranschen, och om det här nyliberala experimentet som heter Sveriges ekonomi inte återregleras inom en snar framtid så är det inom restauranger, välfärden, hemtjänsten, skönhetssalonger och, som alltid, byggbranschen, som vi kommer se den nordeuropeiska version av Tony Soprano slå sig fram. 

Mediokra maffia-serier – och mästerverken

Jag började studera kriminologi av samma anledning som att jag placerar The Wire och The Sopranos bredvid Seinfeld i en TV-mediets mest exklusiva VIP-avdelning. Kriminalitet, särskilt i organiserad form, är ett utmärkt medium för samhällskritik och ett utforskande av det mänskliga psyket, och skildrat 24 bilder i sekunden passar ämnet perfekt för karaktärsutveckling och miljö- och historieskildringar, eller för den delen sylvassa oneliners och spektakulära action-scener. Här i Sverige kan vi varken göra film eller TV i den här genren, så fram till att Kinesens The Wire-inspirerade manusidéer blir något mer än bara snack på Instagram så får vi söka oss utomlands.

Vi behöver inte ta oss jättelångt. Nederländska Mocro Maffia saknar ännu engelsk text men historien verkar vara inspirerad av Ridouan Taghi, den nederländske kokainkungen som anlitade Amir Mekky och de andra grabbarna från Seved för att rensa upp bland hans konkurrenter på spanska solkusten, och kan alltså vara intressant för en svensk kontext. Mocro Maffia liknar en snyggare och skarpare version av 4 Blocks, som i sin tur skildrar en familjs kontroll av fyra kvarter i Neukölln i Berlin. Första säsongen var helt OK underhållning men vill du ha en serie som, i alla fall delvis, utspelar sig i det området så är 20-talsskildringen Babylon Berlin flera nivåer bättre (och i dess tredje säsong verkar temat med organiserad brottslighet också få en mer framträdande roll i manuset). Ja, från Europa kan faktiskt bara en annan serie mäta sig.

Gomorra har en råhet och realism som andra saknar. Det konstnärliga är på topp, samtidigt finns det något engagerande i serien, en slags omedelbar kultstatus som får rappare att byta stil och som gör att ungarna i våra kvarter inte leker Tony Montana längre, de vill vara Ciro. Italienarna är giganter inom filmmediet och Gomorra gör en sugen på att kolla vad de har gjort för TV. Jag minns Bläckfisken från när jag var liten, och jag har blivit tipsad om att kolla den igen. Om Suburra går rösterna isär, men idén om en maffia-serie som utspelar sig i Rom låter tilltalande.

Rör vi oss till de brittiska öarna så verkar Top Boy hålla hög klass, men av någon anledning såg jag bara första avsnittet. Peaky Blinders såg mycket lovande ut, men historien om infiltratören kändes för krystad. Boardwalk Empire är en annan serie som jag funderar på att ge en andra chans. Sons of Anarchy var kul när den kom, och framförallt var Ron Pearlman och Katey Sagal magiska, men efter ett tag blev serietidningsnivån på intriger och explosioner too much. Spinoff-serien Mayans kan vara värd att provtitta.

Norrut över gränsen, i Montreal, utspelar sig Bad Blood. Jag har precis börjat kolla på den, främst för att den berör ämnet för min magisteruppsats, hur organiserad brottslighet infiltrerar byggbranschen, men hela historien med Montreals gamla traditioner och Rizzuto-klanens konflikter med New York är fascinerande. Det är kul att MC-gäng får vara med här också men jag kan bara hoppas att hantverket höjer sig över SOA-nivå under de kommande avsnitten. 

För ett globalt perspektiv så kollar vi på ZeroZeroZero och McMafia, den första en briljant serie baserad på en något rörig men högintressant bok av Roberto Saviano, den andra en underhållande serie baserad på en ögonöppnande bok av Misha Glenny. Medan ZeroZeroZero binder samman livsöden från olika delar av kokainekonomin i Mexiko, USA och Italien, rör sig McMafia mellan England, Ryssland, Spanien, Tjeckien, Israel och Indien, fram och tillbaka. Jag har sett första säsongen av både serierna, och frågar mig, vart ska vi nu? Vilka historier borde spelas in framöver? Kanske är det dags för en albansk Sopranos, en indisk Gomorra, eller om nu inte Kinesen får till det, en dansk The Wire? Detta kanske redan finns? Berätta för mig, vilka serier borde jag prioritera att fortsätta med i sommar, och vilka serier har jag missat?