Hornet La Frappe – Bourgeoisie
Även om jag precis som med Weiß Maskiert och La Sacem de Florent Pagny inte är hundra på de politiska och poetiska nyanserna så förklarar Google Translate att Hornet La Frappe framförallt utforskar sin egen yrkesroll i musikindustrin här; hur hans väg ut ur en prekär situation i en socioekonomiskt nertyngd sektor (som han samtidigt älskar) stavas “faire danser la bourgeoisie” – få borgerligheten att dansa. Det ska sägas att Flash à la Main och Même secteur egentligen är hårdare, men de har ingen video, och på ett intellektuellt plan är Bourgeoisie mer intressant, men när det kommer till både känsla och berättande vinner egentligen Maghrébin.
Märkligt ouppmärksammad artist; flow, bars, personlighet och kan skriva låtar. Somalis on top i Stockholm, Malmö – och Göteborg!
Sandal game on point. Turban on fleek. Förutom att de där brittiska gästrapparna inte alltid måttet är Joe Blow en extremt pålitlig artist. Lighters Up är en favorit från det senaste tapet Bridging the Gap, men Heart Vacant är ännu bättre, och video är snäppet mer episk.
24Heavy f. Mali Meexh & Lil Keed – Blood Diamonds
Det här är bara så snyggt. Lyxigt, cyniskt och äkta jävla musik på ett sätt som Rick Ross kan fortsätta drömma om.
Carmon – Bando
Carmon är ute från Jailhouse och fortsätter leverera kvalitet. Men var är videon? För det här diggar jag mer än Dem Der Ved Det.
Yungeen Ace – Murder Rate Rising
Påminner en hel del om Youngboy Never Broke Again och OMB Peezy när de påminner som mest om gammal Boosie. Och finns det något jag stöttar till hundra procent är det unga rappare som satsar på att göra den där Boosie-musiken.