Arnold, skogsvandraren, varvsarbetaren

Tre texter innan man åker upp (eller ner) till Göteborg och ger nazzarna ett helvete 30/9 (länk till Facebook-event):

Paul Mason uppmanar till liberalt motstånd i The Guardian.

Linn Spross lyfter fram Arnold Schwarznegers kritik av sin egen president och kålsuparteorin, och hans avfärdande av högerextrema som förlorare och ynkryggar;

Sist men inte minst, ett något äldre men ständigt akutellt inlägg från Daniel Wiklander, en av landets skarpaste politiska skribenter; om bl.a. Ernst Jünger och August Landmesser, varvsarbetaren som vägrade göra Hitlerhälsning vid sjösättningen av skolfartyget Horst Wessel.

“Skogsvandraren är ett ideal för att behålla fattningen när världen omkring rasar samman, eller fryser till is. Det utgår från individen, men som Jünger påpekar tidigt i texten är det inte tal om en utvald elit – även om skogs­vandrarnas antal alltid kommer att vara litet – utan det är en potential som kan väckas i alla män­niskor.

(…)

Hemmets trygghet garanteras i själva verket ytterst av fadern som, flankerad av sina söner, möter angriparen på tröskeln med yxa i hand. Så var det i det gamla Island, och där hade också de utrensningar som så enkelt kunde genomföras i miljonstaden Berlin 1933 varit omöjliga, menar Jünger.

Det är denna mentalitet som skogsvandraren förkroppsligar i det ögonblick saker ställs på sin spets – detta som är själva innebörden i ¡No pasaran!, de spanska socialisternas slagord under inbördeskriget, och de brittiska antifascisternas vid slaget om Cable Street. Eller i den fullkomligt uppslukande hängivenhet med vilken Runebergs klent begåvade men desto plikttrognare soldatrekryt Sven Dufva utförde general Sandels order: Släpp ingen djävul över bron!”