Bästa 2019

Årets låtar
PNL – Deux Freres
Kekra – Lights Out
Djadja & Dinaz – Pour La Moula
Carmon – Bando
Benny Jamz – Domino
Branco – Copenhagen
Yungeen Ace – Murder Rate Rising
Ivory – Tro
Yasin – DSGIS
24k – Där Med Mig
Aden & Asme – Stora

Guleed – 2008
(Aden hade årets vers på monumentala 50 grader i februari men det var Guleed och ingen annan som gav oss både årets skiva och årets video.)
Haval – Klass ett
(Eftersom Paris är det nya Mecca är det logiskt att förortsrappare numera studerar PNL som de studerade 2pac förut. Det har gjorts tusen liknande låtar i Sverige men det är sällan det görs korrekt. Klass ett är livstrött, melodisäker, glimrande pop-musik och en perfekt skriven rap-låt från nykomlingen Haval).
Rankz f. Guleed – Missiler
NOGAMEDBASEN – Vi flyger
Jireel & K27 – Alla mina

Årets besvikelser
En lång rad vapenviftandes 08-rappare som låter likadant. Jireels samarbete med Blacky borde inte ha varit så intetsägande. Kinesen på Myspace > Kinesen på Instagram. Att Max B fortfarande sitter och att hans nya musik är icke-minnesvärd. Att gamla favoriter som Booba, Kaaris och Kalash Kriminel har bleknat i PNL:s skugga. Att MellemFingaMuzik ställde in sin efterlängtade konsert – för andra gången (antingen har de splittrats nu eller så är avbokningarna en del av ett större mönster).

Årets icke-rap
Det var senast på 90-talet som så mycket icke-rap pumpades som under 2019. Jag misstänker att min partner eventuellt inte uppskattar trap och gangsta rap på högsta volym precis hela tiden där hemma, mycket ny amerikansk och svensk rap tilltalar mig inte och det finns inga bra klubbar i Malmö, men jag har också blivit äldre och fått en lugnare livsstil, och då har det varit terapeutiskt att vistas i andra genrer och inse hur mycket nytt och gammalt det finns kvar att upptäcka. Vid sidan av kära återbesök som Echospace, Burial, Björk, Aphex Twin, Larry Heard, Pink Floyd, The Smiths, Curtis Mayfield, Brian Eno och Jorge Ben har följande spelats extra mycket i den fria republiken Sorgenfri:
Marvin Gaye – Where Are We Going
Caetano Veloso – Jorge De Capadocia
Burial & Four Tet – My Heart
Bochum Welt – Garden – NYC Mix
Martyn – Two Leads and a Computer
Jason Fine – Human Need
Kyle Hall
DJ Aakmael
Brian Harden
Loscil – Persistent
Kareem Lofty – Fr3sh
Kara-Lis Coverdale – Grafts
Burna Boy – Anybody
(Det var helt säkert att Usman skulle vinna mot Covington när han gick ut till den här, lika säkert som att det inte var ett skadat högeröga men det faktum att han gick ut till Eminem som fick Nate Diaz att torska mot Masvidal.)

Paris är det nya Mecca

Skapelsehistorien är som följer. Från ground zero i Kool DJ Hercs källare i Bronx till kontoren i Brooklyn tar det över 20 år. Då förlorar Bad Boy striden om topplistorna mot Death Row och Snoop sparkar ner skyskrapor på Manhattan. Inte ens Wu-Tang kan stoppa västkustens dominans.

Därefter följer resten av landet Los Angeles och inte New York musikaliskt. Efter hårt arbete från bland andra Scarface, Z-Ro, Slim Thug, Lil Keke, Paul Wall och kanske mest av allt DJ Screw och J. Prince tar Houston sedan över facklan runt millenieskiftet. Samtidigt arbetar Organized Noize med Outkast och Goodie Mob i skymundan. Detta följs av Trap Muzik 2003 och Trap or Die 2004, och från och med Chicken Talk 2006 och fram till Monster 2014 utgår makten från Atlanta.

Året efter slår Le Monde ou Rien ner från ingenstans. Även amerikanska artister börjar nu ta efter den franska duon, i allt från dealer-bags och fotbollströjor och Lacoste och Armani och Gucci till uppdaterade autotune-melodier och drömska ljudbilder. När jag summerar det årtionde som vi nu räknar de sista dagarna på är PNL det första som dyker upp. Det är PNL som jag har lyssnat mest på, de har förändrat hur jag klär mig och hur jag ser på våra städer, och de har flyttat jämvikten i världen och gjort Paris till det nya Mecca.