Du betalar fortfarande lika mycket i skatt, men du äger och har kontroll över allt mindre i ditt liv. Om det skulle finnas en knapp på din nya telefon för att stänga av att Facebook och Google skickar data om vad du skriver och läser och var i staden du befinner dig var tredje sekund – då menar Edward Snowden att de flesta användare skulle trycka på den. Men en sådan knapp finns inte. Datainsamling är vad man tjänar pengar på, och självklart tjänar man på att det är gömt för användaren hur detta går till.

Köper du en apparat så borde du också få kontrollera den. Du har betalat dyrt för din senaste Iphone eller Android, men äger du den? Det är snarare så att företagen har satt produktionsmedlen i dina händer men behållit full kontroll över dem. Du får dels samla in värdefull data från dig och dina nära som de säljer vidare, och dels producera den content i form av foton och inlägg och kommentarer som gör att andra dras till företagens plattformar och får annonspriserna att stiga – men de behåller alla profiter och betalar dig i kattvideos.

I Cyber-Proletariat argumenterar Nick Dyer-Whiteford för att just detta är en central del i kapitalismens utveckling. Genom historien söker marknaden hela tiden efter nya sätt att profitera på mänskligt arbete. Efter 70-talets oljekris och 00-talets IT-bubblor och bostadskrascher så var marknaden nere för räkning. Räddningen kom i form av teknologiska innovationer, men också i form av lågavlönade kineser och oavlönade contentskapare. Här fann världsmarknaden outnyttjade resurser; de förra tillverkade mobiltelefonerna och de senare fyllde dem med innehåll och gjorde dem attraktiva för allt fler att använda. Idag är det svårt att vara en del av samhället utan att äga, jag menar betala för, en smartphone. Samtidigt är det svårt att föreställa sig en framtid utan att vi som samhälle stiftar lagar som tar bort Facebooks och Googles makt över våra liv, och ser till att ny teknologi används till att rädda planeten och inte till kortsiktiga profiter.