Morsan vill se förändring men brorsan vill ha vedergällning

Svensk rap är större än någonsin. Men vid sidan av Guleed, Ozzy och Yasins DSGIS och Working så är det bara Sickans Intro som jag har lyssnat sönder på det sättet som jag brukade göra med nya låtar. Frågan är om inte hela Söder om 08 är en quotable den också. Skrivandet för tankarna till Stor och andra huvudstadslegender men saknar försonande mänskliga drag. I den här nya vågen av drill är hiphop-kulturens humanism kliniskt borttvättad. Ändå målar Sickan nog upp bilden av ett samhälle i förändring, i skuggan av gängrättegångar och ökade polisresurser, bättre än någon annan svensk artist. Det låter hemskt, förfärligt, obehagligt men det är djävulskt bra musik.

Vem bryr sig om nästa statsminister när arbetarklassen redan har valt sin president

Vem bryr sig om nästa statsminister när arbetarklassen redan har valt sin president? Folkets röst och landets själ och hjärta är tillbaka med Naag Nool och det är hennes bästa album sedan debuten, den epokgörande, monumentala, känslomässiga berg- och dalbanan Sherihan från 2016.

Egentligen är det Höj Musiken som förtjänar Coca Cola-pengarna pga skivans tvättäkta anthem, men bara en tvättäkta hater kan ogilla en video där Cherrie flexar framför en limousine i ett parkeringsgarage.

Äger du din mobiltelefon?

Du betalar fortfarande lika mycket i skatt, men du äger och har kontroll över allt mindre i ditt liv. Om det skulle finnas en knapp på din nya telefon för att stänga av att Facebook och Google skickar data om vad du skriver och läser och var i staden du befinner dig var tredje sekund – då menar Edward Snowden att de flesta användare skulle trycka på den. Men en sådan knapp finns inte. Datainsamling är vad man tjänar pengar på, och självklart tjänar man på att det är gömt för användaren hur detta går till.

Köper du en apparat så borde du också få kontrollera den. Du har betalat dyrt för din senaste Iphone eller Android, men äger du den? Det är snarare så att företagen har satt produktionsmedlen i dina händer men behållit full kontroll över dem. Du får dels samla in värdefull data från dig och dina nära som de säljer vidare, och dels producera den content i form av foton och inlägg och kommentarer som gör att andra dras till företagens plattformar och får annonspriserna att stiga – men de behåller alla profiter och betalar dig i kattvideos.

I Cyber-Proletariat argumenterar Nick Dyer-Whiteford för att just detta är en central del i kapitalismens utveckling. Genom historien söker marknaden hela tiden efter nya sätt att profitera på mänskligt arbete. Efter 70-talets oljekris och 00-talets IT-bubblor och bostadskrascher så var marknaden nere för räkning. Räddningen kom i form av teknologiska innovationer, men också i form av lågavlönade kineser och oavlönade contentskapare. Här fann världsmarknaden outnyttjade resurser; de förra tillverkade mobiltelefonerna och de senare fyllde dem med innehåll och gjorde dem attraktiva för allt fler att använda. Idag är det svårt att vara en del av samhället utan att äga, jag menar betala för, en smartphone. Samtidigt är det svårt att föreställa sig en framtid utan att vi som samhälle stiftar lagar som tar bort Facebooks och Googles makt över våra liv, och ser till att ny teknologi används till att rädda planeten och inte till kortsiktiga profiter.