Month: November 2023

Till och med de finaste blommorna kommer vissna

Posted on by Lars

Abadais Programmering betyder antagligen att han har lämnat gatans koder för att istället koda på datorn. Det kanske behövs en KY-utbildning för att styra upp livet, men samtidigt behöver vi rap-fans den unge Gävle-rapparen för att styra upp det svenska rap-gamet.

Är det något med vattnet i Gävlebukten (som förut har gett oss rappare som Matte J, NMB och Östblockarn)? Musikaliskt fick genombrottslåten Trapa elr skolan mig att tänka på Z-Ro och UGK, medan Dyrbar tid förde tankarna till OMB Peezy och Youngboy Never Broke Again i början av sina respektive karriärer. Höga vitsord, men utöver detta har Abadai en New York-rappares fokus på detaljer, ordlekar och ett starkt destillerat ordflöde.

Finns det en vassare penna i den här ankdammen (som visserligen växt dramatiskt de senaste åren, men ändå smalnat av stilmässigt)? När till och med rappare som Guleed ses följa med allt mer i tidens trender är Abadais kompromisslöshet en bris av frisk luft. Diskografin hittills? Inga dåliga låtar, ingen låt som liknar den andra, och Trapa elr skolan, Dyrbar tid och Hur man fiskar tillhör landets absoluta toppskikt.

Autechre växer med åren

Posted on by Lars

Jag har alltid varit en Aphex Twin-kille. Hans musik har följt mig i livet medan Autechre bara har kommit in lite här och där. Men deras musik växer med åren. Deras diskografi är om möjligt ännu mer spretig och svåröverblickbar, med en uthållighet och bibehållen upptäckarlust som få kan mäta sig med. Manchester-duon Rob Brown och Sean Booth kan framstå som kallare, akademiska, pretentiösa, men då har man inte riktigt fattat grejen.

“Because one thing that the press often gets quite wrong about us is this thing of us combining avant garde influences with dance floor influences or saying that we’re coming at dance music from a more geeky perspective. And I think that this is based on the idea that – and it may sound quite harsh this, but I’ll just say it – this idea that people, usually from a black background, but sometimes if you’re British, it’s from a working class background – aren’t capable of being geeky, and so we must be bringing it in from somewhere else. It’s sort of this tacit implication that if we took hip-hop in a direction that makes it sound, like a little bit more brainy, that those brains have had to have been glued on from some other place, that can’t be something that we found within it, or ourselves, and that we’re amplifying, and exaggerating.”

De har tidigare poängterat att de bara var electro-fans som fortsatte att experimentera medan den genren stagnerade. Även på senare material blöder klassiska breaks och trummaskiner genom mixen, åtminstone om man vet hur man ska lyssna. I intervjun med Nialler fyller Rob i bilden av hur Manchester i brytningen mellan 80- och 90-tal lade grunden till deras sound, och sätter fingret på hur Autechre låter när de är som bäst.

“Even with friends back in the day, we used to mix, do acid and stay up all night and play each other tracks, there’d always be a pair of decks there, and nearly everyone would be mixing some proper Eric B and Rakim beat over some beautiful pads or synths – maybe from Vangelis or something. And you know, it would break our hearts, leave them smushed all over the walls.”

Riad Awwad är från Jerusalem

Posted on by Lars

Inte helt såld på de rap-låtar om Palestina som jag har sett de senaste veckorna, men Riad Awwads electro-anthem I’m from Jerusalem (hela skivan från 1987 finns på bandcamp) har en helt bäng men supertajt rytmsektion och en svartvit video som fångar det poetiska i den palestinska vardagen.

Just den här vanligheten tänker jag ofta på när jag tänker på Mellanöstern. Att folk därifrån är som folk är mest. Att de vill ha trygghet, frihet, ett bättre liv. Att kapitalismen och klasskampen och konflikterna mellan höger och vänster pågår även i Syrien, Libanon, Irak, Iran, Palestina.

Den systematiska destruktionen av regionen har resulterat i att vi bara ser öken och fattigdom och krig mellan religioner och klaner (samt skyskrapor och guldklockor i Dubai). Vi tänker inte på att Irak och Egypten var minst på samma nivå som Västeuropa och USA på femtiotalet. Detta innan de senare, livrädda för att socialistiska tendenser skulle spridas och fördjupas, hjälpte en västvänlig och blodtörstig marionettregent efter en annan till makten. I detta postkoloniala projekt fungerar staten Israel som en särskilt cynisk vitamininjektion.

Bland allt som skrivs nu är AFA:s analys från 14/10 ett bra exempel på hur vi kan hålla avstånd till både konspirationsteorier och liberal ignorans. Vi har all anledning att läsa på och att lära oss av historien. Folkmordet som nu pågår vittnar om att en ny era av militarism, auktoritärt styre och etniska och religiösa konflikter är här nu.

I detta är det viktigt att hålla ignorans och nationalism borta till förmån för solidaritet och internationalism. Precis som när det gäller klimatkatastrofen är det bara en organiserad arbetarklass, i form av fackföreningar och en myriad av andra aktivister, som kan stoppa och vända utvecklingen globalt. Även här i Sverige kan den internationella solidariteten fungera som en startpunkt för en annan politisk stämning. Det återstår nu för oss att finna formerna för detta, utanför flödet, i det fysiska rummet.