Riad Awwad är från Jerusalem

Inte helt såld på de rap-låtar om Palestina som jag har sett de senaste veckorna, men Riad Awwads electro-anthem I’m from Jerusalem (hela skivan från 1987 finns på bandcamp) har en helt bäng men supertajt rytmsektion och en svartvit video som fångar det poetiska i den palestinska vardagen.

Just den här vanligheten tänker jag ofta på när jag tänker på Mellanöstern. Att folk därifrån är som folk är mest. Att de vill ha trygghet, frihet, ett bättre liv. Att kapitalismen och klasskampen och konflikterna mellan höger och vänster pågår även i Syrien, Libanon, Irak, Iran, Palestina.

Den systematiska destruktionen av regionen har resulterat i att vi bara ser öken och fattigdom och krig mellan religioner och klaner (samt skyskrapor och guldklockor i Dubai). Vi tänker inte på att Irak och Egypten var minst på samma nivå som Västeuropa och USA på femtiotalet. Detta innan de senare, livrädda för att socialistiska tendenser skulle spridas och fördjupas, hjälpte en västvänlig och blodtörstig marionettregent efter en annan till makten. I detta postkoloniala projekt fungerar staten Israel som en särskilt cynisk vitamininjektion.

Bland allt som skrivs nu är AFA:s analys från 14/10 ett bra exempel på hur vi kan hålla avstånd till både konspirationsteorier och liberal ignorans. Vi har all anledning att läsa på och att lära oss av historien. Folkmordet som nu pågår vittnar om att en ny era av militarism, auktoritärt styre och etniska och religiösa konflikter är här nu.

I detta är det viktigt att hålla ignorans och nationalism borta till förmån för solidaritet och internationalism. Precis som när det gäller klimatkatastrofen är det bara en organiserad arbetarklass, i form av fackföreningar och en myriad av andra aktivister, som kan stoppa och vända utvecklingen globalt. Även här i Sverige kan den internationella solidariteten fungera som en startpunkt för en annan politisk stämning. Det återstår nu för oss att finna formerna för detta, utanför flödet, i det fysiska rummet.

Politisk rap eller reality rap från 23

“Det är ett maraton. Vill du vara nån?
Här dom svaga dör eller så hatar dom.”

Du kan vara kritisk mot Kartellen, men du kan inte ta ifrån dem att att de gav Sverige ett nytt sätt att prata om klass och politik. Kanske brann de så starkt att facklan tog slut i deras händer. Det är i alla fall märkligt att svensk rap har anammat hundra procent av deras image men noll procent av deras budskap – och lämnat mig så svältfödd på politisk rap att några sekunders Palme-sampling räcker ganska långt numera. 

Dock så finns det mer här. 23 är ytterligare en i raden av nya svenska rappare med hopplöst agoogliska artistnamn i mask och märkeskläder, men han skriver låtar som stannar kvar hos en. Lyssna även på Adressen och Gomorra för att fatta hela grejen. Det finns något magnetiskt här som påminner om Haval för ett år och 20 miljoner views sedan; om ett år förutspår jag att 23 är lika stor, men önskar att han slipper liknande problem.