Årets låtar 2021

A36 – Motorola
Samtidigt som svensk rap dominerade som aldrig förr – i nyheterna, på topplistor, på kultursidorna – kom ett sound baserat på en rak bastrumma och kryddat med reggaeton eller arenahouse-vibbar att dominera svensk rap. Många försökte slå igenom med det receptet under 2021. Ingen lyckades bättre än A36. Texten är inte ens särskilt välskriven, men Motorola är genialiskt konstruerad och genomförd popmusik.

Cherrie – Där jag borde vara
Rappare är OK, men när hon vill är det Cherrie som gör landets bästa popmusik. I den eviga nyliberalismens mörker är hon ett ljus som påminner oss om musikens kraft och vad allt egentligen handlar om: möten mellan människor. Andreas Mattssons generations- och genreöverskridande coverKänns Som 05 är ett exempel på detta, men den stora berättelsen 2021 är hur hon fann kärleken under pandemin. Där jag borde vara är årets kärlekslåt men också ett musikaliskt möte, där Cherrie och producenten och äkta maken Pontus Persson genom att utmana och lära sig av varandra tar låtskrivande, arrangemang och framförande till en ny nivå.

Abadai – Trapa Elr Skolan
Sickan – Söder om 08

Trots att musiken har förändrats i grunden de senaste åren så är det i slutändan ens penna, inte pengar, inte street cred och inte flashiga bilar och kläder, som gör att man sticker ut. Trapa Elr Skolan och Söder om 08 låter inte som något annat före dem, ändå är det som att man jobbar vidare med det finaste i svensk raps historia, där Abadai förmedlar ett livstrött vemod med ett fokus på detaljer och en genialisk låtuppbyggnad, och Sickan målar upp bilden av en tickande bomb med en effektiv hook och dödliga bars.

23 – Scorpio + Freestyle på P3 Din Gata
Mästerverken Adressen och Gomorra släpptes redan 2020 men 23 cementerade sin position som årets nykomling genom en stark EP, genom Scorpio och framförallt genom sin freestyle på P3 Din Gata.

Guleed – Ledare + Take1 Freestyle
Medan Ozzy tog en liten paus, medan den nästa generationen av Malmörappare gör sig redo och medan vi väntar på albumet Skapad Av Smärtan fortsatte Guleed att pumpa ut feta låtar under 2021. Men det var freestylen med Adam Aden, inspelad i mitten av Pildammsparken i själva hjärtat av Malmö, som jag spelade mest.

Ant Wan – 1942
En av de snyggaste svenska videos någonsin, och kanske Ant Wans bästa låt sedan han rappade om fotbollstränare över ett 50 Cent-beat.

Aliammo f. Anthony Berisha – Verklighet
Ända sedan Jocke drog in Aliammo i studion från gängkrigens och det eviga regnets Göteborg har han vägrat att lägga en svag rad. Det är fortfarande fuck Nöjesguiden och snälla skydda, hylla och supporta Aliammo för musik av den här kalibern är inget som man snubblar över idag.

Yasin – La Dame Bleue
Han gjorde mer avtryck på tidningarnas kultursidor och i diskussionstrådar på Flashback än inom musiken i år. Med La Dame Bleue känns ändå Yasins plats som en av landets största stjärnor självklar.

Tovaritch f. Kalash Criminel – Street Fight
Innan de gör om hela genren till slätstruken, pengadyrkande och reggaeton-influerad Marbella-musik – så måste de först ta sig förbi Tovaritch och Kalash Criminel. Det känns tryggt. Den sistnämndes Josky är ytterligare en dunderhit från 2021.

Haftbefehl f. Soufian – Wieder am Block
Kombination av traditionell tysk aggro-rap med nytänkande resulterar i en hypnotisk låt och video från Frankfurt-rapparna Haftbefehl och Soufian.

Capo Plaza – I Soldi Parlano
Efter att ha släppt ett av årets starkaste album så går han i videon till den bästa låten tillbaka in i gymmet och slår på en säck. Att börja en kampsport är något av det bästa en ung människa kan göra, särskilt i dessa tider. Capo Plaza är inte bara en av Europas största rapstjärnor, han är en bra förebild också.

Vem bryr sig om nästa statsminister när arbetarklassen redan har valt sin president

Vem bryr sig om nästa statsminister när arbetarklassen redan har valt sin president? Folkets röst och landets själ och hjärta är tillbaka med Naag Nool och det är hennes bästa album sedan debuten, den epokgörande, monumentala, känslomässiga berg- och dalbanan Sherihan från 2016.

Egentligen är det Höj Musiken som förtjänar Coca Cola-pengarna pga skivans tvättäkta anthem, men bara en tvättäkta hater kan ogilla en video där Cherrie flexar framför en limousine i ett parkeringsgarage.

Veckans låtar #10

Soolking feat Sofiane – Tichy
Efter att ha kastat 10-talets fetaste radioframträdande i ansiktet på oss är Soolking och Sofiane tillbaka med en banger. Älskar videos som liksom förmedlar känslan av ett helt område.

Burna Boy f. Stormzy – Real Life
En till fantastisk, gränsöverskridande duo, som också bestämt sig för att droppa en banger (så old school, och ändå helt modern) och en fantastisk video i huvet på oss.

Kekra – Manu Milli
Ur folkhälsosynpunkt är det hjärtevärmande att rappare kickar masker i sina videos. För pionjären Kekra är det business as usual, och även om Manu Milli är en bit under hans högstanivå så är det en fet video och en banger as usual.

Cherrie – Maria
Inget tillrättalagt, inga fingrar emellan; Maria är norra Europas drottning när hon lägger undan pop-mallarna och gör moderniserad klubb- och sovrumsmusik med kraft.

Macky – Pa Pa
Det är kul att Stockholms näst största stjärna Haval (efter Yasin) både dödar sina gästverser för Macky och står och njuter i videon här. Egentligen är det bara Guleed som kan omsätta den franska vågen till något eget, medan Mackys, Adels, Blackys och Havals egna takes eventuellt inte kommer åldras med samma värdighet. Tiden får utvisa vem som förutom Guleed är vår tids TLK i relation till det svenska 90- och 00-talets bortglömda New York-lajvare, och för tillfället så njuter vi bara av gunget och hetsen i dessa svensk-franska bangers.

Biggie Juke – Hela Mitt Liv
Inte sedan tre år gamla GhettoMisstänkta har man hört man något som verkligen fastnat från the big man. Hela Mitt Liv låter som om han är på rätt spår.

Dree Low – Fattig som rik
Jag har svårt att hitta guldkornen bland Dree Lows gamla grejer, men efter Hasta Luego och Fattig som rik så räknar jag mig ändå som ett fan.

Ozzy – Carolina
Har du vatt här var inte dålig men Carolina är den klart bästa rap-låten baserad på en rak bastrumma som släppts från Malmö de senaste veckorna. Ozzy brukar säga att han är poet, eller konstnär. Jag förstår vad han menar, men då poetens och konstnärens visioner numera brukar förpassas till dammiga bokhyllor och halvtomma utställningslokaler så får rapparen hela kvarter och kontinenter att skälva; asfalten svettas, betongen flåsar, bilen rör sig som en panter genom natten och Ozzy öppnade nyss en pipe till Finland.

Veckans låtar #7

Noah Carter f. Benny Jamz – Gary Payton
Noah Carter (känd från “Vi råber fri Noah Carter / Hold ud alle brødre bag tremmer“) var med i gruppen B.O.C. med Gilli, Kesi och Benny Jamz innan han åkte in 2011. Nu släpper han en banger med barndomsvännen från Nørrebro. Danmarks fortsätter göra saker som Sverige aldrig lyckas med, som att lägga det korrekt på engelska. Men nog vill man helst höra de på danska.

Fille – Latch
Felipe Leiva Wenger är Sveriges absoluta rap-elit. Bara Dogge och Onda kan mäta sig med hans insats för genren. Men det finns en anledning till att den här solodebuten inte pumpas som den borde. Fille har slaktat moderna beats förut och även på Latch är bars och flow hundra procent, men när det gäller själva låtskrivandet över 65 bpm-formatet så verkar Fille inte riktigt ha landat ännu. Han kan nu ta sig tid att göra det till sitt eget, trial and error-style, eller så tillåter han sig att skina över traditionella 95 bpm istället (soul-samplingar går bra men snälla, undvik boombap – utgå istället från när Dipset, 50 Cent och Max B var på topp, eller hämta inspiration från den musikaliska utvecklingen i Bay Area och Detroit de senaste åren). Vilket som vore himmelskt. Det här landet behöver nya Fille-låtar lika mycket som handsprit och ansiktsmasker.

Dree Low f. Cherrie – Hasta Luego
Det är något monumentalt med hur Cherries röst tar plats i Manny Flacos ljudbild. Såg Leslie Brinner i dagarna och scenen där Cherrie, med extrem big sister energy, skäller ut huvudpersonen för att han måste fokusera på sin egen musik påminde mig om hur central hon är för svensk musik. Eller när hon berättade för Twitter att hon brukade byta blöjor på K27 och Yasin. Eller när hon skrev att hon spelade in sin vers till Hasta Luego i sovrummet i den lägenhet som hennes musikkarriär och hennes eget arbete har gett henne (“mina pengar dom är vita – samma cocaina“). Nu har hon även fått mig att acceptera Dree Lows musik som en självklar del av min diet och bara det är en jävla bedrift.

Mozzy – Overcame
Bästa Mozzy-låten på länge. För att vara exakt: Overcame är bättre än Do It For Dooterz från 2018 och Take It Up With God från 2017, men inte bättre än Finding Myself från 2016.

Beeda Weeda – Mob God
En av buktens mest pålitligliga men mer dämpade stjärnor släpper ett projekt helt producerad av The Mekanix. Det betyder stabilitet och att varenda hi-hat sitter som en mästares penseldrag. Det betyder också att man lyssnar på gästlåtarna först. De är många, bland namnen återfinns gräddan av bukten, och det äldre gardet dominerar med E-40 och B-Legit, C-Bo, Keak Da Sneak och Yukmouth i spetsen.

Future – Tycoon
Det här samtalet påminner mig om varför Future är en av mina favoriter från det här årtusendet. Den nya låten Tycoon är kanske inte på nivå med milstolpar som Tony Montana, Deeper Than The Ocean, Turn On The Lights, Special, Squares Out Your Circle, Chosen One, Loveeeeeee Song, Trap Niggas, Kno The Meaning, Blood On The Money, Codeine Crazy – men inte alls dåligt för en extrem innnovatör så här långt in i karriären.

Conway the Machine f. Cormega – They Got Sonny
Har inte ens hört Cosplay… förlåt, Conway the Machines vers men Cormega har inte låtit så här Mega Montana på många år. Versen blir råare varje gång jag loopar den. Cormega balanserar förenklade, nedtonade rader med komplexa, mångtydiga bilder och antyder smärtan och ilskan under ytan genom att leka med återhållsamhet. Känner ni inte till Cormegas katalog avundas jag er. Ta er chans nu i karantänen att bekanta er med en av New Yorks giganter.

Bästa 2017

(“2018 ska vi spränga musikindustrin“)

LÅTAR:
21 savage – Nothin New
Peewee Longway – MLK
YoungBoy Never Broke Again – Untouchable
Lil Yee – The Illest
OMB Peezy – Porch
Djadja & Dinaz – Déstabilisé
Ivory – Så långt bort
Adel – Skina
Biggie Juke f. Adel – GhettoMisstänkta
Guleed f. ICEKIID – Dedikerad
Ozzy – Askungen
Stor – Cocaina
Jaffar Byn f. Yasin Byn – Lilla Mogadisho

BESVIKELSER:
Burials remix på Inner City Life var svag. Och trendkänsliga svenska rappers som gått från fake trap till afrobeats… heter du inte Guleed, leave it alone.

TURISM:
Fick i sommar möjlighet att besöka muralmålningar och tända ljus för två av de allra största, allt för tidigt fallna, i Oakland respektive Queensbridge. Folk snackar Nas, men egentligen var det Prodigy som förvaltade den iskalla, jazz-influerade futurismen från Rakim bäst.

KONSERT:
Väntar oroligt på en uppföljare från Cherrie. 163 för evigt var helt OK, eller jävligt bra egentligen, men årets gästinhopp och samarbeten har inte varit spännande. På Babel i januari kom hon ut i päls och Adidas-byxor, sa att hon var skakig då en vän precis hade dött, och drog av en konsert jag aldrig glömmer. Jag får leta mig till de där sekunderna när Matte J säger att han letat efter kärlek på alla fel ställen, och “litat på nån jävel… men då kom alltid smällen“, eller när Dogge dedikerar sina sista rader på Shuno till “alla som tappat glöden och som liftar med tåget som går mot döden” för att hitta nåt i svensk musik som kan mäta sig med de där låtarna på Sherihan.

EVENEMANG:
Big up till 30/9 i Göteborg och alla som bidrog till att skriva historia. 2018 fortsätter vi att organisera, folkbilda, radikalisera vår omgivning och kliva över motgångar så som senior mandem klev över polisens avspärrningar.

Malmö New Wave presenterar BAI NITE

Ibland (ganska ofta) önskar jag att hiphop var en stat, som förutom att betala ut generösa pensioner så att legender slapp förnedra sig, även skulle bedrev en hel del repressiv verksamhet. Till exempel skulle det upprättas en svartlista på uttjatade låtar, och en kulturpolis skulle se till att de inte spelades på lokal. Mer eller mindre hundra procent av Malmös hiphop-DJ:s skulle sitta inne.

Vad jag vill ha sagt är att Malmös hiphop-klubbar har varit jävligt zzzzzz jävligt länge och att detta är ett välbehövligt iniativ.

Bai Nite är ett nystartat koncept skapat av Malmö New Wave kollektivet tillsammans med Moriskan. Tanken med kvällen är ett event som är mer än bara en utekväll på en klubb. Fokuset ligger på bra liveartister, mycket från Malmö men också gäster från andra delar av Skandinavien.

Malmö New Wave, med Sveriges drottning Cherrie AKA landets bästa rappare, och lokala hjältarna Guleed, Adam Aden, Ozzy; har sett dem live och de är guld. Från andra sidan sundet plockar de med Icekiid, och det är ett extremt viktigt move. De riktiga måste ta över. Enda regnmolnet är att allt detta ska vara på Moriskan, stadens skitställe nummer ett. Dock finns det inte några rimliga alternativ längre (RIP Tangopalatset).

Just det, kom ihåg varannan vatten denna kväll, så ni pallar åka upp till Göteborg och ge nazzarna ett helvete dagen efter!