Helikoptern dånar, fågeln i luften

Det är bisarrt hur snabbt man har vant sig vid rotorbladens dån över våra områden var och varannan kväll. I Malmö har flygturerna, åtminstone under augusti och september, varit ett försök att få ner antalet bilbränder. En utvärdering kunde inte finna några belägg för att det fungerade. För rättvisans skull bör det nämnas att detta pilotprojekt var ett bidrag till mer evidensarbetat polisarbete på en nationell nivå. Det låter som en positiv utveckling, men personligen är jag inte optimistisk.

Dels för att den lågintensiva ljudterrorn fortsätter strax ovanför min balkong, och dels har jag svårt att se att våra politiker och tjänstemän skulle göra en sådan vändning utan att någon extern organiserad kraft tvingade dem till det. Jag misstänker att de hårda tagen, från superbunkrar och polishelikoptern till Rimfrost och kameraövervakning och telefonavlyssning och dataavläsning till drönare, kommer fortsätta.

De hårda tagen drivs av en egen logik. Utvecklingen och försäljningen av repressiv teknologi är bra för ekonomin. Enkla lösningar på komplexa problem är bra för politikers karriärer och för liberala och konservativa tankesmedjor som vill prata om vad som helst, förutom att vårt samhälle och ekonomi har grundläggande strukturella problem. En kriminalpolitik baserad på forskning och erfarenhet, som tar hänsyn till våra medborgerliga friheter, den enskildes personliga integritet och en dräglig livsmiljö för alla, kommer inte vara i fokus framöver heller. Men motbevisa mig gärna.

Liberal frihet och smittspridning

Vad menar liberaler egentligen menar med frihet? Efter turerna kring strejkrätten och LAS kan man konstatera att de inte bryr sig om yttrandefrihet och föreningsfrihet, i alla inte för de som arbetar. De fattar inte heller varför det är en korkad idé att förbjuda politiska motståndare och de vill inte ens legalisera cannabis längre.

Hur våra politiker och institutioner har svarat på pandemin med covid-19 säger en hel del om vårt liberala samhälle. Analyserar man de senaste månaderna så framstår Folkhälsomyndigheten förvisso inte som en politisk institution på så sätt att de försvarar en viss värdegrund eller samling principer. Istället verkar man utgå från den nuvarande politiska och ekonomiska ordningen när man utfärdar rekommendationer för att begränsa smittspridningen.

Och man utfärdar inte rekommendationer som går emot den liberala friheten. Den liberala friheten för skidturister att återvända från norra Italien utan att sitta i karantän, den väger tyngre än hälsan och livet för de taxichaufförer som sedan insjuknar och smittar andra boende kring Järvafältet. Den liberala friheten för företag att tjäna pengar på äldreomsorg utan statlig intervention eller samordning under en pandemi väger tyngre än äldres hälsa och liv (en kamrat argumenterade för att FHM helt enkelt visste hur äldreomsorgen var organiserad i Sverige, vilket låter lika illa – kunde inte någon politiker berätta för dem?). Den liberala friheten att ha en anorektisk sjukvård väger tyngre än att vårdarbetare sliter halvt ihjäl sig och går in i väggen eller säger upp sig. Den liberala friheten för entreprenörer att leka apotek väger tyngre än medborgarnas tillgång till handsprit, masker och medicin. Och så vidare.

Finns det några andra argument för FHM:s agerande så vill jag gärna höra dem. Eller läsa dem, ni behöver alltså inte ringa eller knacka på min dörr (det sistnämnda är inte heller att rekommendera när det gäller folkhälsa – eller din egen hälsa, hö-hö-hö).